• ...inside and out

    As much as you need

    I wish…

    …that I could take my sisters hand and go out and make snowangels in the snow. She is better but every step takes time.

    There is no snow. My wish is like a symbol.

    Christmas Eve, tomorrow. 

    Since a year I’ve been working away from home. It took a while to make my appartment ready for Christmas. 

    I put my two clocks back on their places on the walls. Neither of them works. 

    I haven’t change batteries. The time that not change is like a symbol.

    The big table is ready for the big dinner. The red cloth on the table and all the chairs seem to stand in attention in millimetre precision.

    Tomorrow my kids will sit on the chairs. I need no other desires to be fulfilled but my sisters spirit will sit on an own chair.

    Everything is ready for the big day. The big dinner. Everything is ready for the Santa. I don’t like Christmas but I’m trying to do my best anyway.

    All the chairs seem to stand in attention in millimetre precision. 

    The Christmas tree also standing in attention to be dressed in glass angels and all the other decorations.

    I need my sister. I need my kids. I do need my friends. 

    I can’t buy Christmas gifts to everyone I would like to give a Christmas gift to. But I can give a millimetre of my spirit. For free. Maybe one centimetre. Or, as much as you need. And you can send a little piece back…???

    ”If I Needed You” 

    If I needed you

    Would you come to me

    Would you come to me

    For to ease my pain

    If you needed me

    I would come to you

    I would swim the seas

    For to ease your pain

    Well the night’s forlorn

    And the morning’s born

    And the morning shines

    With the lights of love

    And you’ll miss sunrise

    If you close your eyes

    And that would break

    My heart in two

    If I needed you

    Would you come to me

    Would you come to me

    For to ease my pain

    If you needed me

    I would come to you

    I would swim the seas

    For to ease your pain

    Baby’s with me now

    Since I showed her how

    To lay

    Her lilly

    Hand in mine

    Who would ill agree

    She’s a sight to see

    A treasure for

    The poor to find

    If I needed you

    Would you come to me

    Would you come to me

    For to ease my pain

    If you needed me

    I would come to you

    I would swim the seas

    For to ease your pain

  • ...inside and out

    Bland vita sjukhusrockar och sprutor

    Min syster är lite fåfäng. 

    Det är viktigt med frisyren, med kläder, med naglar och smink. 

    Men det är viktigt på ett trevligt sätt. 

    Min storasyster är ett år äldre än mig. Den förstfödde av fyra syskon. Min storasyster är alltså nummer ett. Jag är nummer två. Min storasyster hade alltid den förstföddes åsiktsrätt och det var bara att lyda. Typ.

    När min syster var 12 och gick i sexan var det skitballt att börja röka. Så det gjorde hon, tillsammans med sina tjejkompisar. I nästan 40 år har hon rökt. I USA kan man stämma cigarettfabrikanterna. Men inte i Sverige. Man får stilla beskåda den åverkan rökningen utsätter henne och har utsatt henne för.

    Det som händer min syster just nu. 

    Det hade hon sannolikt inte velat vara med om. Men nu kan hon inte prata. Nu är hon förlamad på höger sida. Orden kommer inte fram. Orden får inget ljud och ingen form.

    Tiden är som ett moln som seglar omkring. Lite genomskinligt. Man vet inte om det ska bli regn.

    Tiden är bara en sekundvisare och en timvisare som lever sitt eget liv. Min syster har ingenting att göra med tiden.

    Hon ligger i sängen och jag sitter på en stol bredvid och det är ett universum utan tal, för min syster, och mitt universum det där de omkringdansande bokstäverna bildar ordet ”väntan”.

    När de sticker nästa nål och nästa nål och nästa nål i hennes redan söndernålade armar och händer, vill jag att hon skriker och formar de ord som vidarebefordrar hennes vilja.

    Det är bara ett tyst skrik.

    Celtic Womans ”You raise me up” från den lilla laddningsstationens högtalare. Två ljus tända. 

    Min syster älskar änglar. Två hänger ovanför hennes huvud, i en av droppställningarna. Ett par stycken på sängbordet. En står på fönsterbrädan och en hänger på gardinstången. 

    Min syster är den snällaste i hela världen. Jag önskar att orden hon tänker, får ljud. Får form. Önskar önskar önskar.

    Tiden driver vidare med de genomskinliga molnen. 

    Det regnar.

    * * * * * * * * * *

    Min syster i Egypten, den 14 november. Fullt ös! 

  • ...inside and out

    I should have done…….

    A brutal reminder of how quickly life can change.

    And, the words….. “I should have….” “I should have……” “I should have……”

    There is soooo many things, that I should have done, that I didn’t done, while there was time. And even if it’s like that, always, when things like this happen, I still remind my self. I should have done…

    Now it’s a big question if my sister will be able to talk again. Will be able to eat, move…

    There is a quiet question in her eyes. But you don’t know the question.

    There is a quiet scream on her lips. Which land brutally in my heart.

    I should have done.

    I should have done.

    I should have done.