På parkeringen

Hon håller på att stoppa in alla kassarna med matvaror som hon nyss handlat inne på ICA Maxi, i bilen.

– Hallå där.

Hon hör någon bakom ryggen.

– Hallå där.

Säger någon igen.

Hon baxar in nästa stora välfyllda kasse in i kombin. Suckar djupt och hörbart och undrar tyst varför någon måste störa henne just nu.

– Hallå!

Nu har han höjt rösten. Hon vänder sig om för att ta tag i nästa kasse, i en handvändning är även denna kasse inställd i kombin.

Nu stod mannen alldeles inPÅ henne. Han fick ett smått ironiskt leende på läpparna när han äntligen fick ögonkontakt med henne. Hon blev tvungen att svara.

– Ja??? Vad vill du? Utbrister hon lite snäsigt.

Han lutar sig mot bilen och lägger armarna i kors.

– Hur går det? frågar han.

– Vilket då? undrar hon.

– Med lasten.

– Lasten?

– Dina kassar. Du ser ut att ha handlat för hela veckan.

– Hur så? Hon tänker att nu hinner hon inte skjutsa sonen så att han kommer i tid till kompisens kalas.

– Det är en fin bil. Säger han.

– Fin bil? Förvirrat ser hon på honom.

– Är den ny? undrar han.

Tyst ser hon på mannen. Last. Kassar. Fin bil. Ny bil.

– Jag har bråttom, säger hon.

– Har du? Men ska du verkligen ta den här bilen?

Hon hinner tänka att hon har då aldrig varit med om nåt liknande på en parkering någon gång.

– Alltså. Kan jag få packa in mina kassar klart här nu, säger hon och börjar ta tag i nästa kasse.

– Visst, gör det, svarar han. Men i din bil.

Hon liksom förnimmer vad han säger och stannar upp mitt i rörelsen. Sakta går budskapet in.

– Va? Vad sa du?

– I din bil. Ta din bil är du snäll, säger han lugnt.

Han börjar lyfta ut kassarna ur kombin. Ställer dom i hennes vagn. Hon bara står där. Färgen har stigit på hennes kinder. Nu börjar budskapet sjunka IN.

– Din bil. Säger hon medan hon bara står där. Och ser handfallen ut. Det är alltså din bil. Jag ber så mycket om ursäkt.

Hon tar tag i nästa kasse och ställer den i sin vagn.