av Östen Rasmusson, en av min mammas gode män
Du dansar som en gud
för att du inte kan en dans
du rör din kropp så lekfullt
du svävar bort i trance
Du lyssnar inte alls på
Ord om vett och sans
Du lyssnar till musiken
som om den bara fanns
i Dig, och ingen annan
och ingen annanstans
Är det så
man lever?
Ge några ord till en
som går omkring och trevar
Är det livets
seger?
Du som fyller dina segel
när jag revar?
Vi landar vid ett bord
mittemot varann
Du kommer fort så nära
jag darrar på min hand
Nu tvingas jag att välja
att släppa alla band
eller ta den väg som leder
tillbaka intill land
Men då är jag förlorad
och du en ensam brand
Är det så…
Vi vandrar i en natt
som är uppfylld av ett rus
Jag undrar vad du ler åt
du skimrar så av ljus
Du säger du är nöjd med
sång och vindens sus
och att livet är förtrollat
i evig tid och nu
Åh du, du har berört mig
Jag glömmer aldrig dig
Är det så…