Del I.
– Dö, kom dö in?
– Nä. Kom du in?
– Ja, tänk, jag kom in!
– Så nuärö en a dom som kommi in, va?!
– Just de, nu är jag inne.
– Hu känns härå? Ja mena, va känderö, närö kom in?
– Vet faktiskt inte. Det var rätt många som trängdes om att komma in men det är mest i huvudet det känns liksom egentligen borde det kännas befriande men jag vet faktiskt inte.
– Om enterö vet hur skarå en ann vet som ent kom in nå?
– Inte vet jag.
– Va skarö bli nurå?
– Bli?
– Bli man ente nåt därinne?
– Klart jag blir något.
– Där serö! Visste ja väl.
– Du vet mycket för att vara en som inte kom in, va!
– Men därinne, där vet dom en hel del.
– Vilka dom?
– Dom borde veta, vet jag.
– Jasså det vet du. Vad vet dom då?
– På alla punkter finns det inte entydiga svar.
– Jasså, inte?
– Nä, föreä ett resultat av en redan tidigare gjord analys. Men nu ärö alla fall inne.
– Ja, det känns tryggt. Entydigt, om inte annat. Och du, du får väl försöka igen. Bättre lycka nästa gång!
– Lycka te, själv dö!
Del II.
– Sårö satt därå kolla in hanses strumper?
– Såklart.
– Hm. Förresten, skarö ha ett tugg?
– Det gör jag alltid. När det är en han, alltså.
– Hm. Deä hallonsmak. Bigga bubblor. (smack)
– Han snackade om substantiv och verb och konjunktioner och morfologiska syntaktiska semantiska fenomen och tänk om han hade Långben på strumporna?
– Spela roll. Tjecka bubblan! (pang)
– Eller om de var skotskrutiga, va. Undrar hur en sådan är, som har sådana kortstrumpor på fötterna, va. Tänk dig prickigt!
– Vasarö att han sa sarö? (tuggtugg)
– Han undrade vad man kan när man kan ett språk.
– Vesste han ente dära?
– Jo han visste men han undrade om vi visste eller han menade att man ska undra på det över huvud taget när man tänker på språk. Hur det ser ut och så.
– Hm.
– Tänk dig ordet ’varg’ på tjeckiska till exempel. ’Vlk’. Det går ju inte. På svenska alltså.
– Hm.
– Det blir konstigt. Så då kan man uppfinna ett nytt ord, som ’våk’. Om man behöver ett nytt ord. Det kan vara bra att ha ibland. Men inte så ofta. Då kan man tänka sig ’vik’ eller ’vak’ i stället.
– Men såg dö hanses strumper nån gång da?
– Han hade så långa byxor och sedan stod han bakom talarstolen. Nej, jag missade dom helt.
– Synd, dö.
– Ja. Har du ett tuggummi?