Hon håller på att stoppa in alla kassarna med matvaror som hon nyss handlat inne på ICA Maxi, i bilen.
– Hallå där.
Hon hör någon bakom ryggen.
– Hallå där.
Säger någon igen.
Hon baxar in nästa stora välfyllda kasse in i kombin. Suckar djupt och hörbart och undrar tyst varför någon måste störa henne just nu.
– Hallå!
Nu har han höjt rösten. Hon vänder sig om för att ta tag i nästa kasse, i en handvändning är även denna kasse inställd i kombin.
Nu stod mannen alldeles inPÅ henne. Han fick ett smått ironiskt leende på läpparna när han äntligen fick ögonkontakt med henne. Hon blev tvungen att svara.
– Ja??? Vad vill du? Utbrister hon lite snäsigt.
Han lutar sig mot bilen och lägger armarna i kors.
– Hur går det? frågar han.
– Vilket då? undrar hon.
– Med lasten.
– Lasten?
– Dina kassar. Du ser ut att ha handlat för hela veckan.
– Hur så? Hon tänker att nu hinner hon inte skjutsa sonen så att han kommer i tid till kompisens kalas.
– Det är en fin bil. Säger han.
– Fin bil? Förvirrat ser hon på honom.
– Är den ny? undrar han.
Tyst ser hon på mannen. Last. Kassar. Fin bil. Ny bil.
– Jag har bråttom, säger hon.
– Har du? Men ska du verkligen ta den här bilen?
Hon hinner tänka att hon har då aldrig varit med om nåt liknande på en parkering någon gång.
– Alltså. Kan jag få packa in mina kassar klart här nu, säger hon och börjar ta tag i nästa kasse.
– Visst, gör det, svarar han. Men i din bil.
Hon liksom förnimmer vad han säger och stannar upp mitt i rörelsen. Sakta går budskapet in.
– Va? Vad sa du?
– I din bil. Ta din bil är du snäll, säger han lugnt.
Han börjar lyfta ut kassarna ur kombin. Ställer dom i hennes vagn. Hon bara står där. Färgen har stigit på hennes kinder. Nu börjar budskapet sjunka IN.
– Din bil. Säger hon medan hon bara står där. Och ser handfallen ut. Det är alltså din bil. Jag ber så mycket om ursäkt.
Hon tar tag i nästa kasse och ställer den i sin vagn.